rar

den här filuren, (myskanka informerade min vän fågelskådaren mig att den heter) skådades idag på Gunnebo, sen blev det lååång fika på Marmelad. Allt upplevdes med fina damer. Nu blir det kycklingsoppa, blev så sugen på fågel liksom. Apropå djur, imorgon ska jag plocka fram min mormors gamla päls, så det så.

Framtiden

är hon inte coolaste damen ever?

verkligheten

vinden har vänt

tillräckligt för att jag ska kunna lämna lägenheten o gå ut med hunden i alla fall. . .
rätt deppigt ute också. på måndag blir det nya tag! ska samla mig i helgen och sen, Bang! ska det bli ordning på torpet

paus

det blir vilopaus den här veckan, hemmet är befolkat med små influensagrisar som låser fast mig i soffan. jag som ALDRIG får feber kan inte ens med Iprenmannens hjälp komma under 38. ses när ordningen är återställd.

paltkoma

lilla mossan fick angorastrumpor, en inramad bild (surprise!) ostbollar, boeuf bourgignon, chokladmousse och ett grymt rödtjut
nu däckar vi i paltkoma.

Lilla mamma!!

påminner så här lite i förväg... Fredag den 13e fyller hon år!! ring, messa eller maila o gratta henne.

konstigheter i min del av stan

förutom våltdäktsmän då.... är det någon som vet vad detta är för något??? de ser ut så här nu, i november. skumt!
Min ärade landskapsarkitektkontakt löste såklart frågan, detta är en Japansk lykta eller Physalis alkekengi var. franchetii. En kraftig perenn med iögonfallande små lyktor i klar orange färg. Japansk lykta håller tillgodo med mager jord, exempelvis sandig sådan. Växten är en avlägsen släkting till tomaten men är dock inte ätlig. Dekorativ i torkade buketter. Zon 7. Den andra physalisen, som man köper i affär och äter, är inte från en perenn, utan en buske, som man måste ha i växthus här
Tack Maria!

fars dag

Han dog den 10 oktober 1988. Jag var 17 år och hade knappt träffat honom det sista året; en lunch på 12-52 var sista gången, då hade vi inte pratat med varandra sen sommaren året innan då han körde mig till tågstationen i Marseille och lämnade mig med en tågbiljett och lite pengar. Som pappa betraktat var han rätt kass, minst sagt. Som man vet jag inte hur han var, inget vidare misstänker jag med tanke på antalet äktenskap men vem är jag att döma? Minnet av honom har bleknat på ett oroväckande sätt. Jag minns inte längre hans röst och hans doft av rakvatten som kunde få mig att vända mig om på gatan har i minnet blandats med otaliga andra manliga rakvatten så att jag inte längre kan urskilja hans. Mest tänker jag på siden när jag tänker på honom.. sidenskjortor, sidenslipsar, sidenmorgonrock... och silkesstrumpor. Använder män det fortfarande? Han var så otroligt noga med sina kläder. Och sin mustasch. Han lärde mig mixa en Dry Martini när jag var 10 kanske. Och han visslade på sina barn istället för att ropa våra namn. Som sagt, som pappa va han rätt kass.
Av honom har jag ärv melankolin och ett ögonbryn istället för två och allergier och långa ben och jag har ett födelsemärke under foten, på samma ställe som han också hade ett. Och varje år i oktober när löven faller blir jag orolig i själen och tänker att något fattas mig. Pappa, LillSkrutt saknar dig.

ömsom vin, ömsom vatten

konstig dag... först besked om att kollegorna på systerbolaget i Damnark kommer att förlora sina jobb när vår ägare beslutat för nedläggning, hemskt för de 450 som jobbar till nyår och sen går ut i arbetslöshet, men fruktansvärt tacksam över att det inte drabbar mig.
sen ny hud-doktor som var underbar och sen till apoteket 695:- för en burk en tub och en pumpflaska.
hemma; tomt i alla skåp men en burk kikärtor och lite grädde mixat med ingefära, kanel och spiskummin och voila! en soppa!

noll inspiration

hittade ngr grejer i botaniska i helgen. annars stiltje. brutalt uttråkad. staden och ljuset känns gotiskt. inte min favoritperiod annat än på film.