Förlåt Helsingborg... Alltså,jag vet inte jag. först kändes det så där himla härligt "här ska jag ut o resa" liksom. förr reste jag alltid ensam, gillade verkligen att åka nånstans och bara ha mig själv att lita till. och havet finns ju där. Och det är rätt så vackert. men sen kände jag bara att fan, va alla bräker, förlåt, jag har lite svårt för det där... bräkiga. och sen inser man att de är helt Odd Molly skadade. typ "vi-är-lite-sådär-danskt-bohemiska" fast det är de inte alls, utan bara småstadsaktiga och likformade. eller så är jag bara lite grinig.