oh la la!

mitt i allt cancerkaos...så är det snart dags för min födelsedag. o det är bara att inse, min plan att genomleva detta i självömkande tysthet har gått helt om inte... Chanelflaskor och nya Converse-straight-from-the-big-apple i tisdags, igår praliner och orchidee från min personal och idag blomsterbud med en gigantisk bukett från kollegorna! o jag ger mig hän o går all-in! imorrn smäller det! Härligt!!

det var det

sånt jag inte gjort i påsk: ätit lamm/påskägg/annan påskmat, tagit vara på det fina vädret tillräckligt, tvättat fönster. sånt jag gjort: hängt med son o mamma. blivit pussad av hundar, gråtit ngr skvättar, sovit dåligt, gått på tidiga promenader.
på torsdag får mamma sin första behandling. det innebär antagligen att hon kommer må skit på min fölsedag. med andra ord blir det antagligen inte tonårings illamående jag behöver oroa mig för på valborg.

en vecka kvar tills det är dags att hissa flaggan.

magnolia igen

magnolian blommar

hm. det är kul att göra såna här bilder men jag tycker inte egentligen inte om hur det blir. eller det blir som jag tänkt det fast jag gillar egentligen inte den typen av bilder. nån som fattar vad jag menar? nä, trodde inte det.
hela hemmet är fullt med körsbärsblommor. knipsade massa grenar igår morse o nu har de slagit ut. himla fint. kommer säkert bild på dem.

utefika 2011

det är nåt annat att fika med honom nu för tiden, förr var det kanelbulle och en Mer, nu är det en latte o ciabatta. fint som snus att ha en sån som han.

guldstrålar

den där korta stunden när solen precis krupit över hustaken. då är det rätt gott att vara ute med två hundar.

idag är en sån där dag då känslorna far åt alla håll. cancer. den är där. men det finns behandling. och förra gången hjälpte den ju. den botar inte. men den hjälpte.
jättemycket tom. så det finns ingen anledning till att den inte hjälper nu. och hjälper den inte finns det annan cytostatika. och hjälper inte den finns det ännu fler cytostatika. det är bra. nu ska vi slåss. eller vi. dumheter. min mamma ska slåss. jag kan bara stå bredvid och badda en panna. nästa vecka drar drar det igång igen. två o halvt år sen förra gången. den här gången vet vi vad som väntar. cellgifter är ett helvete det hörs tom på namnet men ont ska med ont fördrivas.

hoppla, hoppla

okey, livet är skit, eller livet med cancer är skit. i morgon ska vi träffa läkaren och få veta vad vi ska göra nu. trots att det här är nästan är en repris av vad vi gick igenom för tre år sen så går det inte att förbereda sig. jag är skräckslagen, så enkelt är det och då är det ändå inte jag som har tumören. men jag vill ha min mamma frisk tills dess att hon dör knall o fall när jag blivit tillräckligt gammal. och det är jag inte på länge än.

men om vi pausar för en stund... kolla vad jag har fått! eau de PARFUM. inte nån jävla utspädd eau de toilette, utan PARFUM! galet gulligt av sonen (och hans pappa!) som gav mig min favvo. alltså, PARFUM. oj oj oj, jag måste svimma lite...
(ag skojar inte, jag är alldeles för snål för att kosta på mig ngt sånt här, har aldrig ägt ngt liknande!)

tack

till Åsa och Åsa och er andra som tänker på oss, TACK. det är skönt att veta att man är tänkt på och en virtuell kram värmer faktiskt.. vi fortsätter vänta och vänta på ett svar, timmarna går så himla långsamt.

skitdag

att man kan bli sjuk av oro. jo, jag veeet, man blir ju inte sjuk på riktigt men det känns som att vara sjuk. illamående o huvudvärk. mamma o jag väntar på ett samtal om en knöl. jag hatar att inte veta, jag hatar att vänta. samtidigt livrädd för beskedet. jag hatar cancer.

vitsippor ska ju upplevas i mängd, helst så många att man kan ligga på dem. än så länge är det lite tunt tycker jag.
den här helgen har varit rätt pissig, såpass så att det känns bättre att det blir måndag. trodde man väl aldrig att man skulle tycka. gjorde i alla fall upptäckten att om man ska skicka 30 brev så är det rätt gott att både kuvert liksom frimärken är förklistrade. det är uppenbarligen inte bara ljud som försvinner (som knastret på en dammig LP) utan även smaker, aldrig mer får man slicka på ett svenskt frimärke.

fast det jag längtar mest efter är att det ska bli grönt på träden

vårtecken

deklarationen och grenar. otvetydiga tecken på vår.

shit, såna här hade jag när jag va typ 10. fast då till kilt. nu tänker jag mer vita jeans o randig t-tröja. men ändå, lite surrealistiskt känns det...

galet

än galnare än att jag fyller fyra noll är att den här fyller 17 i sommar. fattar ni? SJUTTON! det är ju helt knäppt! alltså, jag förstår det u på ett logiskt plan och jag SER det ju (han slutar u inte växa på längden liksom..) men ändå, jag fattar inte. det är nästan genant, hur kan man vara "mamma" till nån som är så lång och så gammal liksom? trodde att man alltid skulle känna att en barn var ens lilla barn, ni vet, man blir aldrig stor i sina föräldrars ögon men så känns det inte alls. han känns helt egen. och främmande på ngt vis. och inte bara när han ser som den unge Werther...

ang. att snart fylla 40

90 min lycka sista delen

det lär bli fler besök i Apelviken i sommar, den saken är klar. men jag håller mig på land, tro inget annat.

90 min lycka del 2

90 min lycka del 1

beachlife

tillbringade nästan två timmar på stranden igår, efter jobbet innan AWn. så himla perfekt, suveränt väder för wind- och kitesurfing. har mängder med grymt bra bilder att gå igenom. ett sånt där tillfälle när allt faller på plats (dvs; den bästa kameran är den man har med sig, ljuset, platsen, tiden.)fullkomlig älsk på sånt, jag glömmer allt och bara tittar och plåtar, är i min egna lilla bubbla. suck, en liten stund av lycka.

smögentös

min mormor växte upp i Smögen, min gammelmorfar hade stenhuggeri där. jag har ingen relation till vare sig platsen eller hennes historia ledsamt nog. men bilder har jag. en sak som slår mig är att hon o hennes vänner alltid är i naturen. fanns väl inte så många fik i Smögen förr, ha-ha!!!!

lite skam

att vara sjuk. i vilken form som helst. lite skamligt. tjock. rätt skamligt. att dessutom inte göra ngt åt det - än mer skamligt. trött. ensam. jepp, skamligt. att ångra val man gjort. eller inte gjort. att åldras fast glömma av det. (som när man tittar på ett TV-program och de säger "det här var 40-år sen..." och bilderna de visar inte alls är från 50-talet och det tar flera, FLERA minuter innan man kommer ihåg att ja just det, det är inte nittio-tal längre, 40 år sen är ju för fan 70-tal, herregud, jag är inte alls 25!)
att man inte TAR HAND OM SIG. skamligt. att stå nästannaken hos naprapaten och konstatera att man inte groomat sig NÅNSTANS och att alla underkläder sitter illa och i huvudet hör man mammas röst "hel och ren under, hel och ren under, man vet aldrig var man hamnar" (jag tror hon tänkte på sjukhus?)och man inser att att 1 av 2 inte räcker i det här läget. skamligt.
det var allt för idag.