det finns så mycket att säga om den här bilden. som att min nya blixt gör underverk med svarta ringar o taskig hy, eller att kvinnan på bilden idag tillbringade ngr sekunder i förvirring framför kopiatorn innan hon insåg att det är fel apparat att värma lunchlådan i.

så fort han kommer hem blir det ett jävla liv. det blir också lagad mat eftersom han står för all matlagning. i takt med att han blir bättre och bättre blir jag sämre och sämre på det. kommer sluta illa. eller med att jag blir väldigt smal när han nån gång flyttar.

fismupparna hemma igen, väldigt skönt.

den ena till min middag, den andre till min son så att han slutar hosta så att jag får sova.

mina killar, hå-hå-ja-ja (infoga mycket nöjt tonläge)

vissa kvällar kännar man sig himla fräck o bara "nämen om man skulle göra sig en BLT och hemmalagade frites". andra kvällar... not so much.

två som jag gillar.

all work and no fun och nu är jag rätt så krasslig men det ska bli sol och vete fasen om jag inte ska tvinga mig ut i helgen.

det var Bellman, en tysk och en fransk

eller ja, ingen Bellman då. och de är väl mest Stockholmare. synd, hade velat ha dem i Götelaborg mest hela tiden, inte bara en helg.

om och om igen

oktober är alltid lite knepigt och varje år är det samma sak, jag är trött men sover inte och jag vet inte varför och sen slår det mig. jag sörjer inte längre och ofta tycker jag att det är rätt skönt att slippa se honom åldras o bli gammal o kanske sjuk. jag reste det året, då för 23 år sen, i oktober och flera år efter det oxå, i oktober. det är ngt med oktober som gör att jag vill fly.

måndagar, vad ska man säga?

veckans uppvaknande: när min frisör frågar "ska jag ta lite på ögonbrynen?" och plockar fram sax och kam. arvet från min far blev uppenbart..... och för er som undrar, nä, jag är INTE en 60-årig farbror.