
slut för i år, tack för i år, vi syns 2010 hoppas jag. jag är här i alla fall.
Nä, det blir ingen årskrönika. O nä, inga fyrverkeribilder heller, det är för kallt där ute. stannar inne med mina älsklingar, lagar god mat, dricker Pommac och hoppas ni alla får en trevlig kväll. See ya´!
















































Han dog den 10 oktober 1988. Jag var 17 år och hade knappt träffat honom det sista året; en lunch på 12-52 var sista gången, då hade vi inte pratat med varandra sen sommaren året innan då han körde mig till tågstationen i Marseille och lämnade mig med en tågbiljett och lite pengar. Som pappa betraktat var han rätt kass, minst sagt. Som man vet jag inte hur han var, inget vidare misstänker jag med tanke på antalet äktenskap men vem är jag att döma? Minnet av honom har bleknat på ett oroväckande sätt. Jag minns inte längre hans röst och hans doft av rakvatten som kunde få mig att vända mig om på gatan har i minnet blandats med otaliga andra manliga rakvatten så att jag inte längre kan urskilja hans. Mest tänker jag på siden när jag tänker på honom.. sidenskjortor, sidenslipsar, sidenmorgonrock... och silkesstrumpor. Använder män det fortfarande? Han var så otroligt noga med sina kläder. Och sin mustasch. Han lärde mig mixa en Dry Martini när jag var 10 kanske. Och han visslade på sina barn istället för att ropa våra namn. Som sagt, som pappa va han rätt kass.