har tänkt mycket på skam de senaste dagarna. kan fortfarande minnas hur det kändes när jag bet en tjej i kinden när jag gick i ettan. skammen när hon skrek och grät. skammen över att jag gått över gränsen, fastän det var hon som började. skammen när alla de andra helt plötsligt vände sig mot mig. skammen. den har etsat sig fast.
när man skämts tillräckligt mycket tillräckligt länge, då dör man lite grann. då sprider sig skammen som en svart sörja över allt man gör och säger o tänker. borde göra mig av med det där.
Kan väl tycka att det där med skam faktiskt är ganska intressant. Jag kan ge dig skuld men jag kan inte ge dig skam. Skam är något du ger dig själv och nu kommer det intressanta, skammen ligger hos mig i min känslovärd och jag borde alltså kunna tacka nej till sådana känslor.
SvaraRaderaFrågan är om man kan det? Vad är det som gör att "göra-bort-sig-känslan" utvecklas till skam som är så mycket svårare att göra sig av med? Och var kommer uttrycket "nu går skam på torra land" ifrån?