Kom helt osökt att änka på min första pojkvän idag. han hette Andrea och bodde i min pappas by i Italien och jobbade som kypare på sin mosters restaurang dit folk kom fram halva Toscana, gott så. Han hade då, sommaren 1987 just blivit frisläppt efter att dealat braj och hade nu byarrest. Vi blev ihop väldans fort vad jag minns. jag var ditskickad för att komma bort från storstan och dess farligheter, så bra då att ramla rakt i famnen på en haschdealare (min styvmor var iofs väldigt nöjd, då hon nu fick en langare i familjen s a s, men det är en annan historia)I alla fall, det slog mig att det faktiskt var han som lärde mig fota.Hade helt glömt det. Hans brorsa var nån form av fotograf och hade en liten studio med mörkrum som vi fick ha på nåder när brorsan var borta. sen lärde han mig massa annat barnförbjudet oxå, men för fotandet är jag glad! Epilog: var ju tvungen att söka honom på FB, och såklart; jag hittade honom, förlåt förlåt för detta men gud vad internet är underbart! (och nej, jag skickade inte ngn vänförfrågan...)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar